Massmedierna påverkar politiken och politiken påverkar massmedierna. Genom massmedierna får politikerna större chans att nå stora grupper av människor. Allmänheten får den mesta informationen genom massmedier, vilket i sin tur leder till att det är viktigt för politiker att synas i just massmedier. Redan här ser vi att det finns ett behov av duktiga pressekreterare som kan hjälpa politikerna att visa sig från sin bästa sida. Som politiker måste man också ta hänsyn till vad media vill ha. Och vad är det då media vill ha? Det bestämmer allmänheten. Här ser vi prov på att politiker, medier och allmänheten är ömsesidigt beroende av varandra. För att kunna ta reda på vad medierna och allmänheten vill ha av politikerna passar det att ha mediestrateger vars huvuduppgift är att jobba med medier.
Press, radio, tv och internet har ofta ett finger med i spelet när det gäller med- och motgångar för enskilda politiker och politiska partier. Om massmedia uppmärksammar allt negativt en politiker bidrar med och lämnar det positiva utanför kan man anta att allmänhetens syn på politikern påverkas åt det negativa hållet. Arbetet med pressekreterare motverkar risken för att en negativ bild skapas. Att varje minister har egna pressekreterare känns som en självklarhet i det medialiserade samhälle vi lever i. Det går inte att anta att alla som är bra på det politiska planet också är bra på att hantera press och massmedia. En pressekreterare kompletterar politikernas brister. Man skulle kunna påstå att det är rimligt och nödvändigt av politikerna i regeringsställning att försöka hantera och påverka media. Media, eller den så kallade tredje statsmakten, har så pass mycket makt över allmänheten att det är något som bör prioriteras. Som tidigare nämnt så är det genom medierna som de flesta får sin information om politiken i Sverige. Om man börjar med att jobba på att föra sig väl i medierna underlättar man arbetet genom att inte behöva städa upp efter ett dumt uttalande eller en dålig presskonferens.
Ett praktexempel på en politiker som gång efter gång har behövt städa upp efter sig är Åsa Romson. Senast idag sa hon, i nationell TV, att terrordåden den 11 september var en olycka. Hon har tidigare kläckt ur sig saker som att vita män är miljöbovar, medelhavet är som Auschwitz och så vidare. Frågan är om Åsa Romson ens har en pressekreterare, vilket en vice statsminister absolut bör ha. Med det medialiserade samhälle vi lever i idag så är det inte lika lätt att städa upp efter sig. Man kommer inte undan lika lätt om man säger något opassande i nationell TV. Förr kunde dessa saker passera förbi utan större mediauppmärksamhet, men nu förevigas dessa händelser via sociala medier och det når en större publik. Jag såg inte nyhetsmorgon, jag är inte ens i Sverige. Ändå nås jag av Romsons uttalande sekunder efter att det har hänt, tack vare sociala medier. När det väl har spridit sig, är det svårt att ta tillbaka och ursäkta sitt uttalande. Därav ser vi ett större behov av medieträning och att ministrar har en pressekreterare.
Under tiden som arbetet med pressekreterare utvecklas så stängs dörrarna sakta men säkert till Regeringskansliet och politikerna. För att nå politiker måste du som journalist ofta gå igenom pressekreterare och når oftast politiker på presskonferenser. Det skapar en sorts distans till politiker och statsråd, en distans som troligtvis påverkar allmänhetens uppfattning av politiker till det sämre. Politiker kan nu kännas som något utöver det vanliga, något avhumaniserat. Politikerna talar egentligen inte själva inför medierna, ofta är det en presstalesman som har bestämt i förväg vad som ska sägas. Man jobbar in i det sista för att politiker inte ska råka uttrycka sig okorrekt eller tveka på vad hen ska säga.
Tack vare att avståndet mellan politiker och allmänhet har växt påstås det ha uppstått en förtroendekris. Allmänheten tror inte att politikerna är helt ärliga och att man som politiker håller tillbaka känslig information. Detta kan ses som ett stort problem, även om allmänhetens förtroende för politikerna är långt ifrån kört i botten. Rädslan inför denna förtroendesvikt ska ses som en viktig drivkraft för Regeringskansliet att arbeta ännu mer för att förmedla sina budskap på ett förtroendegivande sätt.
Enligt en studie som behandlar de faktorer som ligger till grund för journalistens och redaktionens värdering av nyheter anser journalisterna att det är viktigt att pressmeddelanden kommer från en officiell och trovärdig källa. ”Makten över nyheterna hamnar hos regeringen”, säger Mats Bergstrand, chef för DN debatt, i en intervju angående denna studie. För att ha makten över medierna behöver Regeringskansliet ha bra mediestrateger som kan vinna tillbaka allmänhetens förtroende till politikerna. Kan man leverera trovärdiga och bra pressmeddelanden är redan hälften vunnet. Om man kan leverera fler trovärdiga nyheter och nyheter med högt nyhetsvärde från Regeringskansliet får man mer plats i tidningar och större chans att påverka opinionen.
Om politiken med hjälp av mediestrateger av olika slag kan få makten att vara med och bestämma vad media rapporterar om har de lyckats. I dag är det viktigare vad som sägs i den politiska debatten utanför Regeringskansliet än tidigare, politikerna måste ha ett finger med i debatten som pågår i medierna för att inte bli utmanövrerade. Allt handlar om vem som har makten över dagordningen. För att lyckas ta makten över dagordningen levererar Regeringskansliet dagligen pressmeddelanden och presskonferenser. Allt handlar om att påverka medierna till att publicera vad politikerna vill att de ska publicera och därmed få allmänheten att tycka att politiken är minst lika viktig som alla andra nyheter. Om medierna publicerar en större mängd politiskt inriktade nyheter kommer allmänheten troligtvis uppmärksamma politiken mer och rapporteras det positivt om just politiken så kommer allmänheten få en positivare syn på just politikerna.
Med det medialiserade samhälle vi lever i kommer stort ansvar. För att inte tappa opinionens förtroende måste partierna ta sitt egna ansvar och anlita medietrateger, som ser till att misstag som Romsons uttalanden inte upprepas. Om inte ännu bättre, aldrig sker. Det skadar politikernas förtroende och det skadar den svenska politiken. I medialiserad värld krävs en medialiserad politik.
