Då som nu för alltid
Vaknade upp till värdelösa nyheter. Kent, Sveriges bästa band, lägger ner. Släpper ett sista album, gör en sista turné sen är det finito. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, har alltid kunnat räkna med att de släpper fantastiska album. Sen tonårsben har jag lyssnat på deras musik, gråtit till deras musik, fått styrka från deras musik. Vad ska jag gör nu? Kent är perfektion. De lyckas sätta ord på känslor som inga andra. One of a kind, verkligen. Kent kommer verkligen saknas mig.
Känslan inom mig är mest tomhet. Jag vet att det låter sjukt löjligt, men jag älskar fan kent. Kent har varit en så stor del av mitt liv. Jag har inte så mycket mer att säga. Just nu hade jag velat sitta i en bil, bara köra utan mål och skriksjunga till varenda låt. Men Kent får istället gå på repeat i lurarna i dag. Och får jag inte en biljett till deras turné då vet jag inte vart jag tar vägen. Måste ha en biljett, that's it.
För skiten bara känns
